Tillsammans vill vi lära känna Gud bättre och dela livet med varandra.
Tabergs Missionsförsamling är ansluten till två samfund – Svenska Alliansmissionen och Equmeniakyrkan. Detta har sin historia!
De två samfunden har sina rötter i folkväckelsen vid 1800-talets mitt. Denna började spira i en tid då gamla ordningar ifrågasattes och karaktäriserades av en frihetslängtan för individer och grupper att själva forma sina liv. Hängivna lekmän och präster med andlig fördjupning förkunnade en kristendom som innebar omvändelse med efterföljande praktiskt liv i Jesu efterföljd, en ”levande tro”. Det hände att präster blev varnade av domkapitlet: ”Du kan väl tiga med levande och tala om tro!” Detta sammanfattar ganska väl vad folkväckelsen handlade om. En lära utan liv var ingen kristendom.
En fri andlig verksamhet växte fram, i början ofta som en rörelse inom den officiella kyrkan. Så var det i Månsarps socken, där en av de allra första missionsföreningarna i Sverige bildades 1841 i den 36-årige sockenskomakaren Anders Svenssons backstuga i bergsmansbyn Kåperyd bakom berget. Anders var handikappad och kunde bara ta sig fram med kryckor eller vid längre turer dras fram på kärra av sina gesäller. Två av de närvarande var kyrkvärdar. Några var kända nykterhetsvänner. Och en var det definitivt inte, då han senare i livet straffades med dyra böter för olaga brännvinsförsäljning. Protokollskrivaren var självaste klockaren i Månsarps kyrka.
Missionsföreningen kom att samlas en gång i månaden till bön, bibelläsning och insamlande av pengar till mission i andra länder genom Svenska Missionssällskapet i Stockholm. Dessa samlingar ägde rum på flera platser i socknen. Influensen kom säkert från Svenska Missionssällskapets Väckelse- och Nykterhetsmöten i Jönköping och Barnarp året innan men också från ”Mormor på Herrestad”. Så kallades den från Tyskland invandrade Emilie Petersen. En kvinna före sin tid!
1853 bildades Jönköpings Traktatsällskap med huvuduppgift att sända ut kolportörer. 1861 omorganiserades sällskapet och blev Jönköpings Missionsförening med inre och yttre mission som viktigaste uppgifter. Detta kom att, med säte i Jönköping, inspirera ett stort närområde.
Torparstugorna blev för små. Bönehus började etableras runt om i socknarna där väckelsens folk kunde samlas till bön, gudstjänst och annan gemenskap. Ett stort diakonalt arbete hade också nu kommit igång. Många var fattiga vid den här tiden. Detta förde med sig mycket alkoholproblem och omvänt. Kvinnor bildade arbetsföreningar och tillverkade olika alster som sedan såldes vid Missionsauktioner. Månsarps Missionsförenings första auktion hölls 1862. Pengarna användes till att hjälpa nödlidande i ”hem och hednaland”.
1866 byggdes föreningens första missionshus i Boeryd.
På 1870-talet var diskussionen het om vad som krävdes för medlemskap i en församling – tro, bekännelse, dop? Olika uppfattningar om försoningen och nattvarden ledde till att Svenska Missionsförbundet (SMF) bildades 1878.
1919 bildades Svenska Alliansmissionen (SAM) efter ett samgående mellan Jönköpings Missionsförening, Jönköpings kristliga ungdomsförbund och världsmissionären Fredrik Franssons år 1900 bildade svenska avdelning av Skandinaviska Alliansmissionen.
Jönköpings Missionsförening hade då sedan några år varit ansluten till Svenska Missionsförbundet där också Månsarps Missionsförening hade många sympatisörer. Månsarpspastorn och komministern Karl Palmberg som i många år var ordförande i både den lokala Missionsföreningen och i Jönköpings Missionsförening var en drivande kraft bakom detta ställningstagande.
Sedan 1884 fanns det ett missionshus i Månsarps by och sedan 1896 ett i Taberg.
1920 delades Månsarps Missionsförening upp i tre delar: Boeryds Missionsförsamling, Månsarps Missionsförsamling och Tabergs Missionsförsamling. Karl Palmberg blev vid Tabergs Missionsförsamlings första årsmöte 8 april 1920 dess ordförande. Han dog i maj månad samma år och efterträddes som ordförande av Jacob Blomdahl.
100 år sedan dess har mycket hänt och förändrats. Men församlingen är fortfarande dubbelansluten. Svenska Missionsförbundet blev Svenska Missionskyrkan och sedan 2011 Equmeniakyrkan efter ett samgående med Metodistkyrkan i Sverige och Svenska Baptistsamfundet. Och den andra hälften heter fortfarande Svenska Alliansmissionen. Detta förhållande har präglat församlingen till en ekumenisk och öppen kyrka.
Vill du veta mer? En samlad historik som sträcker sig fram till 1991 finns i boken Arvet från Kåperyd – En krönika om den fria andliga väckelserörelsen och dess utveckling i Tabergsbygden.
/Carl-Johan Elg
